Gick en långpromenad med hunden,men oj så trött
hon blev idag.Möjligtvis gillade hon inte heller blåsten.
Här en blåsig bild ifrån havet,där jag vistas ganska
ofta. Det ger mig sinnesro,att vandra här på stranden.
Man kan skingra tankarna,här.
Skriver ner en dikt här som är min favorit:
Gå till stranden,mumlande i vinden.
Gå till strandens stenar med din ångest.
Ser du,där är havet,här är landet:
Verkligheten! Du kan röra den med handen.
Lyft en sten från världens tunga hjärta,
Väg den i din hand och låt den falla.
Lyft en sten och kasta den i vattnet,
Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska....
Ser du nu att stranden var ett radband,träden böner,
Be om grönska,liv och glädje,sten för sten:
I din mun skall sånger växa,starkare än vinden,
Och din själ skall bära
känslor,djupare än lyckan.
Du skall stilla stormarna i
världens hjärta,
Du skall fläta blixtarna till enkla kransar
Och när alla stenars tyngd och död är sonad
Skall du gå befriad till ditt rika lugn.
Gunnar Ekelöf.
Kommentarer